frilagdmops.jpg

Kontakt

Telefon: 08-582 444 30

E-post: monica.stavenborn@gmail.com

Kennel Kingsize

Tallbacken 4

BRO

 
Hem Historik Nyheter Grand Danois Mops Kontakt
Hem Historik Nyheter Grand Danois Rasinformation Hanar Tikar Valpar In Memoriam Mops Kontakt

ALLMÄNT

Rasens ursprung ligger långt tillbaka i tiden. Stora hundar känner man till redan från forntiden då de blev använda som strids och kamphundar, men också som kvigdrivare och vakthundar. Under medeltiden blev de framför allt använda till jakt på storvilt. För att få snabbare hundar korsade man in stora vinthundar i hundstammarna. Detta är bakgrunden för den moderna grand danoisen. Rasen finns runt omkring i världen och är en mycket populär utställnings och sällskapshund.

HISTORIK


Grand danois betyder stor dansk och många tror att rasen är Dansk. Det var emellertid i Tyskland som rasen blev avlad. Rasen härstammar från de stora hundarna som fanns i Europa och som blev använda till vakt och kamphundar.

Tyskarna var noga i sitt arbete och kom sakta fram till en stor, hög, uthållig och kraftig hund som var intelligent och mjuk, men också modig. Rasen blev använd förutom som vakthund, också till jakt på björn och vildsvin, och fortfarande finns något av jaktinstinkten kvar.

I olika distrikt i Tyskland älskade man sin egen färgfavorit. Det gjorde sitt till att rasen idag har 5 färgvarianter som är godkända. Mest populär är den gula varianten. Färgen kan variera från ljus gul till mörk röd. Helst med svart mask, lite vitt på bröstet och tårna är tillåtet. Tigrerad är gyllene hundar med svarta stripor. Också här kan färgen variera från ljus till mörk tigrering. Vid avel kan gula och tigrerade hundar paras med varandra. Blå har varit en sällsynt färg men har kommit under de sista åren. Den kan variera från ljus grå till mörk stålblå som är att föredra.

Blå hundar kan paras med blå eller svarta hundar om de svarta är blåavlade. De svarta ska vara ”lacksvarta” med det är tillåtet med obegränsat vitt på de svarta. Det kan också förekomma hundar som är ”mandelfärgade” (Boston) dvs. att den är färgad som en Bostonterrier. Det finns också vissa som kallas ”plattenhundar”. De är vita med stora svarta fält. Bägge dessa varianter döms som svart. Harlekin är ”lukusfärgen” (tigerdoggar). Idealt ska den ha en helvit bottenfärg med ojämna svarta fläckar. En idealfärg som är väldigt svår att få fram och det kan förekoma hela valpkullar där ingen är korrekt tecknad. Det är därför inte många uppfödare av denna färg. Harlekin kan paras med harlekin eller svart om den svarta är harlekinavlad. Ska man köpa valp bör man alltid kontrollera färgen på föräldrarna, bortsett från de normala som är nämnda ovanför.

Idag är rasen en utpräglad sällskapshund och älskad av rasentusiasterna för sin värdighet, lugn och älskvärdhet. Den är hängiven sin familj men kan vara något reserverad inför främmande tills de är godtagna av familjen. Den är mycket tålmodig med barn även om småbarn lätt kan bli trampade på när den passerar. Den accepterar lätt andra djur i hemmet och typiskt är att familjens katt bara är lite intressant när de är inomhus men ute räknas den för ”fritt vilt”. Med sin storlek och djupa skall, som inte kommer i tid och otid, är den en god vakthund som inger respekt.

Den kan också användas som klövjebärare och drag när den är vuxen men på snön sjunker den igenom på grund av sin tyngd. Också på lydnadsplan har hunden visat goda resultat. Den är lätt att träna men dessvärre trög att utföra ordern.

Tycker du att rasen verkar intressant? Tja, kom då ihåg att den också har en del olämpligheter. Som valp och unghund är den lika vild och lekfull som alla andra raser men den är så stor att man märker så mycket mer av den.

För dem som tänker skaffa sig en Grand danois, dyker också frågan om mat upp. Vad äter en sådan hund? En tjur om dagen? Frågan är välkänd för rasens ägare. Teorier om foder finns det många av. Emellertid är väl det vanligaste att hunden får bra torrfoder. Till en vuxen tik går det ca 1 – 1,5 liter torrfoder per dag medan en hanne äter något mer. Det kommer också att variera en del t ex i förhållande till aktiviteter.

Vi 8 veckors ålder kommen en valp väga ca 8 – 11 kg och fullt vuxen i 2 års ålder kommen en tik väga ca 60 kg medan en hanne gott kan komma upp i 80– 90 kg. Det är klart att en sådan rivande utveckling kräver ett bra foder. Att utfodra en GD på matrester går inte!

När det gäller motion ska man vara lite försiktig i början. Låt valpen reglera farten själv. Att man däremot ska måste bära valpen i trappor tills den är flera månader är ett måste. Gamla är däremot nonsens. Bortsett från att lära valpen att gå i koppel ska man inte börja motionera den innan den är ca 6 månader gammal. Då kan man lite i taget börja med små promenader och bygga upp hunden lite i taget.

Som vuxen kräver den inte timslånga turer för att bli lugn inomhus, men det är klart att som unghund behöver den rasa av sig ute så att det inte går ut över inventarier.